07 november 2006

Jag missar nånting.

Jag missar varför klusterbomber är så viktiga i The War Against Terror (TWAT) att USA och Storbritannien lägger ned enorma krafter i Geneve den här veckan för att stoppa att man ens förhandlar (!) kring ett (svensk-sponsrat) förslag om totalförbud.

Mellan 10 och 20% av klusterbomber som fälls förblir odetonerade tills något barn misstar något som sticker upp ur marken för en leksak, och kanske är det därför jag också missar varför det inte räcker med att 100 000 människor dött av odetonerade klusterbomber. (98% av dessa var civila. 98%. Så argumenten om hur viktiga de är för militära mål känns lite… osmakliga.)

Jag missar väl varför det inte räckte att hälla 1 miljon klusterbomber över Kambodja eftersom man ökade till 19, och varför inte 100 miljoner klusterbomber räckte för Laos utan det behövdes 208 miljoner och Irak får väl se sig som förskonat eftersom man slängde åt dem 54 miljoner 1991 men begränsade sig till 3 miljoner 12 år senare.

Jag missar helt varför USA och Storbritannien, vår tids demokratiska förkämpar, så innerligt kräver att få använda samma terrorvapen mot civilbefolkningen som krigsherrarna i Sudan, terroristerna i Hizbollah och dödsskvadronerna i Etiopien och Eritrea.

Jag missar varför det måste ligga en miljon odetonerade Israeliska klusterbomber och minor i södra Libanon - en yta något mindre än Bohuslän - sedan kriget i somras utan att de inblandade parterna är villiga att hjälpa till med röjningsarbetet och jag missar, i nåt utslag av naiv och världsfrånvänd och ogenomtänkt dumhumanism, varför i snitt 2 civila Libaneser om dan måste dö för att de trampade fel.

Ibland är ondskan väldigt, väldigt påtaglig.