Mördande reklam.

Män, kvinnor och barn har slaktats i krig genom årtusenden av massor av olika skäl, alla varierande i grad av absurditet och innehållslöshet.

Ändå framkallar detta en extra sur bismak i munnen.

Det första, substantiella utkastet till det dokument som användes för att övertyga det engelska parlamentet, och genom de demokratiska reglerna därmed folket som valt dem, att Irak var ett omedelbart och överhängande hot, skrevs inte av en forskare eller av någon expert på massförstörelsevapen. Det skrevs inte av någon militär eller tjänsteman inom säkerhetstjänsten, eller ens någon med akademiskt etablerad insyn i Irak, dess historia och möjliga framtida utveckling.

Det skrevs av en spin doctor vid namn John Williams. En PR-kille med politiska ambitioner och bakgrund som journalist på Daily Mirror.

Vi vet ännu inte – och kommer nog aldrig att få veta – hur mycket som sen kom med i det slutgiltiga dokumentet. Var det Williams som skrev ihop science fiction-historien om att Irak kunde starta ett anfall med kemiska och biologiska vapen på 45 minuter? Eller – och det här är ju en betryggande tanke på så många plan – var det först när riktiga experter kopplades in som den lilla godbiten dök upp?

Och samma gamla frågor dyker upp igen. Får vi nånsin veta vad som verkligen hände? Finns sanningen över huvud taget kvar nånstans det nät av lögner, omskrivningar och historierevisioner som Tony Blair, Alistair Campell och alla runt omkring dem spunnit sedan 2002?

Någon, jag kan inte för mitt liv komma ihåg vem, skrev för nåt år sedan att sanningen om Storbritanniens Irak-politik kanske dog med Dr David Kelly i skogen i Harrowdon Hill. Om så är fallet, skulle det ju göra tragiken kring hans ensamma, desperata gärning om möjligt ännu större.