Mycket vill ha mer.

För ganska exakt två år sen såg världen fram emot ytterligare 4 år av Bush-policies stödda av en kongress med solid Republikansk majoritet i både representanthuset och senaten. I skenet av den verkligheten, och i skuggan av de tiotusentals dödsoffer deras oheliga treenighet skördat i Irak, borde det kännas som ett rejält framsteg att det nu är en Demokratisk majoritet i representanthuset. Men… fan.. de kan ta över senaten också, om George Allen blir utslängd av Virginias väljarkår och om det går vägen i Montana. Hur lång tid det tar innan alla rösterna är räknade och omräknade verkar ingen just nu våga sia om, men jag tänker fortsätta hoppas.

Dessutom blev ju Westmoreland omvald, så det är ingen risk att underhållningsfaktorn minskar.

(Självklart går det att hävda att ”Det gör väl ingen skillnad vilka som styr, de är väl alla likadana?”. Det går också att hävda att det går utmärkt i Irak och att Royal League i första hand är till för att spelarna inte skall tappa formen under vinterhalvåret. Det går att hävda massa saker om man blundar hårt nog.)